Wildkids-Fridas äventyr fortsätter

frida lea
Höstlovet 2007 kommer 12-åriga Frida Eriksson från Wild kids inte glömma i första taget. Det var då hon fick resa till Filippinerna och träffa Lea Catala, den tjej som Frida varit fadder för genom Hoppets Stjärna i sex år. De 200 kronor som Frida skänkt av sina fickpengar varje månad har bland annat gett Lea en möjlighet att gå i skolan.
– Alla borde ha ett fadderbarn, säger Frida bestämt när hon berättar om upplevelsen.

Okej Frida, du reste alltså till Filippinerna och träffade ditt fadderbarn på höstlovet. Berätta lite om henne, vad heter hon?
– Hon heter Lea Catala och är fjorton år, alltså två år äldre än mig. Jag har varit hennes fadder sen... ööh.. jo, sedan år 2000! Hon var sju år då, jag var fem.

Varför ville du bli fadder för ett barn i Filippinerna?
– Jag minns inte riktigt hur det gick till eftersom jag var så liten, men jag kommer ihåg att jag ville ha ett fadderbarn för att jag ville hjälpa människor som är fattiga och tillexempel bor på en soptipp, som Lea gjorde. Många fattiga i Filippinerna tjänar pengar genom att gå på stora soptippar och leta efter saker de kan sälja. Men nu bor hon och hennes familj i ett litet hus nära Hoppets Stjärnas skola istället.

Hur har du råd att betala 200 kronor till Lea varje månad?
– Jag har fickpengar som jag tjänar ihop genom att jag städar hemma varje vecka och då får jag lite för det. Jag brukar spara lite åt mig själv också.

Men vad pratade ni om då? Var det inte lite nervöst?
– I början var det väldigt stelt, nästan inget kom fram ur någon av oss, men efter ett tag så pratade vi om allt möjligt, typ hobbies, vad man vill bli när man blir stor och så. Hon tyckte om att spela badminton och sjunga i kör. När hon blev stor så ville hon bli sjuksköterska. Typ alla tjejer jag pratade med i Filippinerna ville bli sjuksköterska, för att de vill hjälpa folk. Jag frågade om hon inte hellre skulle vilja bli badmintonproffs och då sa hon att det vore väl kul. Sen berättade Lea att hon gärna ville resa utomlands och hälsa på i Sverige.Vi får se om det kan bli av någon gång i framtiden!

Vad var det roligaste med att få träffa sitt fadderbarn?
– Eftersom jag inte träffat henne förut så var det ju såklart jättekul bara att få se hur hon mår och få prata med henne i verkligheten.

Vad hände mer under resan?
– Jag såg en by där det bodde människor som drabbats av en översvämning. Alla hus hade förstörts och människor hade dött. Hoppets Stjärna hade byggt 300 hyddor åt dem som inte hade något hem längre, alla var gjorda i bambu! Det var häftigt. Men det som gjorde starkast intryck var att alla var så glada, alltså verkligen glada så det liksom kändes i atmosfären. Och så var de jättesnälla. Om jag hade råkat ut för samma sak så hade jag blivit glad över att ha fått ett hus, men det måste även vara jättejobbigt att ha förlorat vänner och familj i översvämningen...

Vad är det bästa med att ha ett fadderbarn?
– Att man får hjälpa någon. Jag hjälper ju henne så hon kan få gå i skolan. Det känns jättebra!

Har du några råd till andra barn i Sverige som vill skaffa fadderbarn? En del kanske tycker det är dyrt till exempel?
– Äh, det är struntprat! Det är ju bara 200 kronor i månaden! Man kan ju ”ha ett barn” tillsammans i familjen, då behöver man bara ge lite pengar var. Eller så kan man dela med sina syskon. Skulle man ha ett fadderbarn tillsammans i klassen så skulle det ju räcka om alla bara gav några kronor var! Var inte snål, utan gör något för någon annan!

text Jessica Eriksson • foto Hoppets Stjärna

Fler artiklar...

Copyright 2006-2016 just de' och upphovsman. Kontakt: justde', Storängsvägen 26 B4, 184 32 Åkersberga, Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.